Snäckpump

En snäckpump är en efterföljare till Arkimedes skruv, som är den äldsta kända pumpkonstruktionen av roterande typ.

Figur 3.126 Snäckpump, uppbyggnad och verkningsgrad.

Snäckpumpens rotor är försedd med gängformade skovlar av plåt. Gängan kan ha 1, 2 eller 3 ingångar. Rotorn arbetar i en öppen ränna med cirkulärt tvärsnitt, som omsluter ca 3/4 av rotorns periferi. Snäckpumpens axel bildar vanligen ca 30° vinkel med horisontalplanet, vilket innebär att rotorns längd blir ungefär lika med dubbla uppfordringshöjden. Lyfthöjderna är måttliga och överskrider sällan 10 m.

Med ökande nominellt flöde följer ökande rotordiameter och minskande varvtal. Varvtalen rör sig om 20-80 r/min.

Uppfordringshöjden är praktiskt taget oberoende av flödet upp till ett maxflöde, max fyllnadsgrad. Verkningsgradskurvan är flack. Enligt figur 3.126 reduceras verkningsgraden från fullast till 50% flöde med ca 5%.

Snäckpumpar användes vid pumpning av vätskor med innehåll av större fasta föroreningar t ex vid helt obehandlat avloppsvatten. Låg uppfordringshöjd och stora flöden passerar snäckpumpen. Som avloppspump är snäckpumpen självreglerande vid olika tillrinning. Då nivån i pumpsumpen sjunker, reduceras automatiskt fyllnadsgraden i snäckpumpen och pumpflödet minskar.

Snäckpumpens fördelar kan sammanfattas.

• Hög verkningsgrad
• Flack verkningsgradskurva
• Självreglerande vid varierande tillrinning
• Okänslig för förorening

Snäckpumpen kan endast användas vid stora anläggningar med liten uppfordringshöjd.