Skruvpumpar

Skruvpumpar har vanligen tre stycken roterande skruvar enligt figur 3.96. Mittenskruven är drivande och de två sidoskruvarna har huvudsakligen tätande funktion och drivs till större delen av vätsketrycket.

Skruvgängorna bildar tillsammans med pumphusväggen ett antal avtätade celler, som, när skruven roterar, transporterar vätskan axiellt framåt. Vätskeflödet är jämnt och utan störande pulsationer. Skruvpumpen är tystgående och kan köras med direktkopplade motorer med 1400 r/min eller 2800 r/min. Genom att bygga pumpen med långa skruvar får man flera tätningspunkter, och därmed kan pumpen klara högre tryckstegringar.

Skruvpumpar

Figur 3.96 Skruvpump med 3 skruvar.

Skruvpumpen används företrädesvis för oljor, som bör vara fria från föroreningar. Pumpen är självsugande men får inte torrköras. Torrkörning förorsakar skador på skruvarnas lagringar. De axiella krafterna upptas dels genom hydraulisk balansering och dels av axiallager. Med hänsyn till axiallagringens konstruktion utförs pumparna normalt bara för en bestämd rotationsriktning och därmed även för en flödesriktning.

Vissa tillverkare utför skruvpumpar med två skruvar och en yttre synkroniseringsväxel. I detta fall kan vätskor med mindre partikelhalter pumpas.

Skruvpumparna tillverkas av gråjärn och kolstål. För att öka slitstyrkan kan ibland speciella ytbehandlingar utföras. Som axeltätningar används packbox- eller plantätning.

Skruvpumpar finns för volymflöden från c:a 300 I/h till c:a 1000 m3/h och med tryckstegringar normalt upp till 3 MPa samt för högtrycksutföranden upp till c:a 30 MPa. Viskositeten får ej vara alltför låg och bör överstiga 5 till 10 mm2/s. Högsta tillåtna viskositet är c:a 1000 mm2/s. Skruvpumpar kan användas för vätsketemperatur – 40°C till +90°C och med förstorade inre spel upp till c:a 250°C.