Evakuering av pumpens sugledning

En centrifugalpump (rotodynamisk pump) ger, om den får arbeta med atmosfärsluft i stället för vatten, ca 1000 gånger mindre tryckökning. Om pumpen är placerad ovanför nedre vätskeytan och sugledningen är fylld med luft förmår pumpen därför ej själv att vid start transportera bort luften. Man säger att en centrifugalpump (eller propellerpump) ej kan evakuera sin egen sugledning. För att pumpning skall komma till stånd måste pumpen vid start vara fylld med vätska. Detta kan arrangeras på ett flertal olika sätt.

Figur 3.43 Pumpen placerad under nedre vätskeytan (tillrinningshöjd)

Figur 3.43 Pumpen placerad under nedre vätskeytan (tillrinningshöjd)

Placeras pumpen under nedre vätskeytan uppstår inga som helst evakueringsproblem samtidigt som kavitationsrisken elimineras. Tillrinningshöjden kan åstadkommas exempelvis med våt uppställning av en dränkbar pump.

Figur 3.44 Backventil och evakueringstank

Figur 3.44 Backventil och evakueringstank

Backventilen hindrar att sugledningen vid stopp töms på vätska. Backventilen har dock alltid ett litet läckage och har dessutom nackdelen att skapa stora tryckförluster i sugledningen vid pumpning. Evakueringstankens volym måste vara flera gånger större än sugledningens volym. Man måste även kontrollera att kavitation ej uppstår i sugledningen.

Figur 3.45 Evakueringspump

Figur 3.45 Evakueringspump

Luften i sugledning och pumphus kan evakueras med hjälp av en mindre självsugande pump. Som evakueringspump kan användas en mängd pumptyper. Vanligast är vätskering- eller sidokanalpumpar och strålpumpar. Alla förträngningspumpar är i princip självevakuerande vid tillräcklig god inre tätning och under förutsättning att torrkörning är tillåten under evakueringsperioden. Vid speciellt utformade s k självevakuerande centrifugalpumpar är en vätskebehållare inbyggd i pumpen. Behållaren innehåller tillräckligt med vätska för att driva en strålpump som evakuerar sugledningen.