Drivutrustning för pumpar

Drivutrustning för pumpar är den utrustning som överför drivmomentet till pumpaxeln. Genom pumpen överförs sedan detta moment, den primära energin, genom pumpen till vätskan. Från drivutrustningen som oftast får sin primära energi, drivkraften, från elkraft är det elmotordrifter som detta kapitel behandlar ingående. Den primära energin kan också vara genom förbränningsmotor, ånga eller energi genom hydraul och tryckluftsystem men även vattenkraft kan förekomma.

Oavsett primärkraft omvandlar drivutrustningen den primära energin till vridmoment, pumpens uppgift är sedan att omvandla vridmomentet, den mekaniska energin, och överföra den till vätskan i form av hydraulisk energi.

Det vanligaste utförandet av drivanordningar är en separat motor ansluten direkt till pumpen med en axelkoppling. Detta utförande är det mest förlustfria och väljs när pump och motorvarvtal överensstämmer. När pump och motorvarvtal ej överensstämmer och när pumprörelsen är fram- och återgående, blir drivanordningen mer komplicerad. Drivanordningen får då olika utföranden t ex motor med remdrift, variator eller med olika växlar. För varvtalsreglering av pumpar är dock frekvensomriktare den vanligast förekommande metoden att anpassa hastigheten för elmotorer till önskat varvtal. Varvtalet på pumpen styr sedan det flöde och den uppfordringshöjd som pumpen levererar till systemet. Flödet och trycket utgör den hydrauliska energin i systemet och vet man vad dessa är samt vätskans (den pumpade vätskan) densitet kan man också storleksbestämma den hydrauliska energin. Genom att räkna baklänges och dra av för de energiförluster som finns i pumpen och elmotorn (deras respektive verkningsgrad) i driftspunkten vet man hur mycket energi som måste tillföras för att uppnå önskat flöde och tryck.