Pumputrustning i explosionsfarliga anläggningar

Elanläggningars utförande inom explosionsfarliga utrymmen och områden bestämmes av statliga förordningar och föreskrifter.

1. Förordningen om brandfarliga varor, utgiven i svensk Författningssamling SFS nr 568/1961 med ändringar. Tillämpningskungörelser, som utgivits i Kommerskollegiums Författningssamling KFS serie B, numera ändrat till Statens Industriverk med beteckningen SIND-FS.
2. Kungörelse med föreskrifter angående utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar – Elföreskrifterna – KFS 8/1960 med ändringar SIND-FS 1975:2 och SIND-FS 1976:10 utgivna av Statens Industriverk ger anvisningar i § 57-63 hur anläggningar i explosionsfarliga rum skall utföras.

SFS 1961 nr 568 omfattar brandfarliga varors klassindelning, anläggningars planering, cisterner och rörledningars utförande, skydds- och säkerhetsavstånd.

Elföreskrifterna KFS 8/1960 gäller också med ändringar som ger anvisningar om hur explosionsrisken skall bedömas och elektriska anläggningar skall utföras. Förordningen och Elföreskrifterna gäller gemensamt, de komplettera varandra.

Förordningen omfattar alla gaser som vid en temperatur av + 21 °C eller därunder kan antändas eller brinna i luft (brandfarlig gas).

• Brandfarliga varor indelas enligt förordningen i fyra klasser, nämligen
  klass 1 : vätskor med en flampunkt av högst + 21 °C.
  klass 2a : vätskor med en flampunkt, överstigande + 21 ° men ej 30°C.
  klass 2b : vätskor med en flampunkt, överstigande + 30° men ej + 60°C.
  klass 3 : motorbrännolja och eldningsolja med en flampunkt, överstigande + 60°C.

Klassning av riskområden

Vätskor tillhörande klass 1, 2a och 2b med flampunkt upp till + 40°C samt brandfarliga gaser kan ge upphov till explosiva blandningar av luft och gas eller ånga om utsläpp förekommer. Inom anläggningar där brandfarlig vara framställs, lagras eller yrkesmässigt används måste hänsyn tagas till risken för utsläpp och anläggningen klassas explosionsfarlig. Vid klassning av explosionsfaran skall denna bedömas m h t om ständig-zon,0, normal-zon 1 eller undantagsvis risk -zon 2 förekommer enligt definitioner KFS 8/1960 § 57-§ 63 och IEC 79-10. Farokällor, som kan ge upphov till klassning av riskområden i olika zoner indelas i tre grupper, nämligen

• farokälla 0, där utsläpp kan ske under långa perioder, över 1000 tim/år.
• farokälla 1 primär, där utsläpp sker ofta under kortare perioder eller sällan och då under längre tid, från 10 till 1000 tim/år.
• farokälla 2 sekundär, där utsläpp sällan sker och då endast under kortare tid 10 tim/år.

Några anvisningar för bestämning av utsträckningen av riskområden i horisontell och vertikal riktning har inte utgivits av Sprängämnesinspektionen, utan dessa har bedömts i varje enskilt fall av myndigheten. Inom större processanläggningar har utländska rekommendationer och anvisningar ofta använts efter godkännande av Sprängämnesinspektionen.

Vid mindre anläggningar är det ofta svårare att bedöma riskområdens utsträckning. Den gjorda klassningen bör därför godkännas av brandförsvaret på platsen eller Sprängämnesinspektionen.Explosionsfarliga anläggningar inomhus, där ventilationen är begränsad, klassas normalt zon 1.

Vid kraftig konstgjord ventilation kan sådant utrymme klassas zon 2, så länge ventilationen är i drift. Vid bortfall av ventilationen måste anläggningens strömförsörjning avbrytas och ej kunna inkopplas förrän ventilationen åter är i drift. Det är viktigt att elutrustningen för ventilationen har ett sådant utförande att den fyller fordringarna för zon 1-utrymmen.

Explosionsskyddad materiel

Elektrisk utrustning skall inte installeras inom klassade riskområden om man praktiskt och ekonomiskt kan placera den i ofarligt område. Elinstallationer inom explosionsfarliga utrymmen fordrar höga investeringskostnader för Xt-materiel samt höga underhållskostnader jämfört med installationer i ofarliga utrymmen. Användning av Xt-materiel är begränsad till explosionsfarliga områden och utrymmen klassade zon 1 och zon 2. Inom zon 0 får endast utrustning användas i egensäkert utförande (Xi). Explosionsskyddad materiel har olika utförandenenligt SEN 210800, VDE 0171/9.57 och IEC.

Tillåtet utförande för elutrustning i vissa explosionsfarliga rum framgår av tabell 7.5. Jämförelse av utländska och svenska explosionsklasser se tabell 8.6.

Tabell 7.5 Exempel på elutrustning i explosionsfarliga rum.

Klassning av riskområden enl. IEC 79 och KFS.

• Zon 0 – Ständig risk
  • Rum eller utrymmen där explosiva blandningar ständigt eller under långa perioder föreständig kommer.
• Zon 1 – Normal risk
  • Rum eller utrymmen där explosiva blandningar sannolikt uppträder vid normal verksamhet.
• Zon 2 – Undantagsvis risk
  • Rum eller utrymmen där explosiva blandningar sannolikt inte uppträder, men om de uppträder endast varar kort tid. Explosiva blandningar kan endast förekomma vid okontrollerade utsläpp p g a skador på utrustningen

* Säkringar får ej anbringas i rummet. Där frånvaro av säkringar skulle innehålla stor olägenhet medges dock undantag, under förutsättning att säkringslådan har utförande Xt och är blockerad med brytare i utförande Xt.

** Elutrustning anbragt på lägre höjd över golvet än 1,5 m eller på mindre avstånd än 1 m från plats där gas eller ånga kan utströmma skall ha utförande Xt. Utrustning anbragt minst 1,5 över golvet och minst 1 m från plats där gas eller ånga kan utströmma skall ha utförande Xo, Xv eller Xh.

*** Kortsluten trefasmotor, fast anbragt så att motorns sockel kommer på minst 0,2 m höjd över golvet, må dock vara dammsäker och striltät (S43) med damm- och vattentätt (S55) ledningsintag.Explosionsskyddat elektriskt material, enligt SEN 2108 Xt explosionstätt, utförande Xo utförande med olja Xv utförande med ventilation Xh utförande med höjd säkerhet Xi egensäkert utförande

Explosionsskyddat elektriskt material, enligt SEN 2108

• Xt, explosionstätt utförande
• Xo, utförande med olja
• Xv, utförande med ventilation
• Xh, utförande med höjd säkerhet
• Xi, egensäkert utförande

Tillåtna ledningstyper enl. gällande SEN.

• L1, ECJJ, FCJJ
• L2, FIFF
• L3, EKKJ, FKKJ, EKFR
• L4, EKKL, FKKL, FIKL
• L5, FK
• L6, FK
• L7, pendelledning
• L8, RDVT, RDOT
• L9, RDV, RDO

Telesignalledning för starkström i telesignalanl.

Skyddsformer för elektriska anläggningsdelar enligt SEN 2121

• S55 damm- och vattentätt utförande
• S43 dammsäkert, striltätt utförande
• S32 beröringssäkert, strilsäkert utf.
• S22 beröringsskyddat, strilsäkert

Gränsen mellan gas som är avsevärt tyngre, än luft och gas som ej är avsevärd tyngre än luft går vid förhållandet 1,5 mellan gasens och luftens vikt.

Tabell 7.6 Ex. på brandfarliga varor. Jämförelsetabell för tändklasser och explosionsgrupper enligt SEN (Sverige). VDE(Tyskland) BS (England) NEC (USA).

Elinstallationer inom explosionsfarliga rum eller utrymmen klassade som riskområde

Det är viktigt att först bestämma vilka brandfarliga varor som kommer att hanteras – pumpas – och om normal eller undantagsvis risk råder. Klassningen av rummet eller utrymmet bör diskuteras med lokala brandförsvaret och godkännas av denna myndighet. Nästa steg blir att bestämma om vid utsläpp, gaser tyngre eller lättare än luft kan förekomma, se elföreskrifterna § 58 och 59.

Zonindelning se tabell 7.5.

Utrymme ovanför vätskeytan i lagringscisterner för klass 1, 2 och 2b vätskor klassas zon 0.

Utrymmen runt säkerhets- och provningsventiler klassas zon 1.

Sker hanteringen utomhus, där fri ventilation råder klassas området som undantagsvis risk zon 2 och explosionsskyddat materiel av lägre grad kan användas.

Pumpplattor utomhus klassas normalt zon 2 om ventilationen är fri.

Nedsänkes pumparna under markytan ändrasp klassningen till zon 1.

Pumprum med pumpar som hanterar brandfarlig vara klass 1 och 2 klassas som zon 1. Ventilationen av lokalerna är i allmänhet inte tillräcklig för att en lägre klassning – zon 2 skall kunna godkännas.

Inom klassat område – zon 1 och 2 – separat jordning av alla metalliska konstruktioner och höljen för elektriska apparater, motorer, manöverapparater mm för bortledande av statisk uppladdning och spänningsskillnader vid elektriska fel för undvikande av ev. gnistor, som kan tända förekommande explosionsfarliga gasblandningar.

Ekvipotentialjordningen kan sammanbindas med elsystemets jordningssystem. Förekommer åskskydd kan detta hopkopplas med systemet för ekvipotentialiseringen.

Vid inköp av explosionsskyddat materiel är det nödvändigt att endast provad och godkänd materiel användes. Här i landet finns inget tvång att explosionsskyddat materiel skall provas av en svensk provningsanstalt, Statens provningsanstalt, SP – utan provningsintyg från erkänd utländsk provningsanstalt godkännes. Det är viktigt att tillverkaren kan visa godkända provningsprotokoll på den offererade utrustningen innan inköp sker. De svenska SEN normerna för explosionsskyddat materiel överensstämmer i allt väsentligt nära med de tyska VDEbestämmelserna 0171/9.57, varför den tyska materielen ur installationssynpunkt är lättare att hantera än t ex engelsk, fransk eller amerikansk (USA). Det är speciellt anslutning av kablar och ledningar som ger problem för de tre sistnämnda ländernas materiel. Elföreskrifterna (KFS 1960:8) anger i § 57-63 bestämmelser för elmaterielens utförande för elanläggningar i rum eller utrymme där explosionsrisk föreligger på grund av att luften innehåller gas, ånga eller dimma eller brännbart damm i sådan omfattning att luftblandningen är explosiv. § 57 anger gemensamma bestämmelser, § 58 gäller rum och utrymmen med sådan gas eller ånga som är avsevärt tyngre än luft och § 59 för gas eller ånga som ej är avsevärt tyngre än luft. Med gas eller ånga som är avsevärt tyngre än luft avses gas eller ånga vars vikt i förhållande till luft är större än 1.5.

Tabell 7.6 ger en jämförelse mellan tändklasser och explosionsgrupper i Sverige, Tyskland och USA samt normbeteckningar.