Manometrar

Manometrar är mätinstrument för tryckmätning av gas- eller vätsketryck i förhållande till det rådande atmosfärtrycket. Manometrar mäter antingen övertryck eller undertryck. Instrument som används för att mäta undertryck kallas generellt för vakuummätare och manometrar för övertryck för just manometer eller tryckmätare.

Mäter vi en vätskas tryck, kan vi ange trycket i absoluttryck eller just manometertryck. På ritningar anges trycket då som (a) absolut eller (g) ifrån gage, för övertrycket som är det tryck man uppmätt överskjutande det atmosfäriska trycket som manometern är kalibrerad mot. Atmosfärstrycket vid normalt barometerstånd vid havsvatten nivån är 101,3 kPa.

Tryck avser kraft per ytenhet och när vi mäter trycket använder vi SI enheten för tryck som är N/m² (Newton per kvadratmeter) eller Pa (Pascal), där 1 N/m² är lika med 1 Pa. Ett typiskt utförande på en mekanisk manometer är ett mätinstrument med rund mätartavla, med ett eller flera skalområden som visar det aktuella trycket i exempelvis Bar, Pa eller Psi.

Oavsett vad skalan visar kan dessa tryck översättas beroende på vilken enhet som passar användaren bäst. Från Pascal till bar är enklast eftersom de är relaterade till varandra genom sambandet 100000 Pa (100 kPa) är lika med 1 bar. Psi är en amerikansk tryck enhet och avser Pounds per Square Inch vilket är lite besvärligare att översätta till Pa eftersom det bygger på N/m². Enheterna bygger alltså på både olika sätt att mäta ytan och vikten.

Manometrar ansluts normalt till det aktuella mediat som ska tryckmätas via en rörledning med skruvförband. Rörledningen kan bestå av ett solitt rör eller en flexibel slang som möjliggör avläsning på distans från tryckkärlet. Skruvförbandets gängstorlek kan variera efter mäthusets storlek, men har vanligtvis en rörgänga av storleken G 1/8″ eller G 1/4″.

Mekaniska manometrar kan även ha ett vätskedämpat utförande för att minska påverkan av vibrationer eller tryckstötar